La Herradura
La Herradura (= Hästskon) är en kommundel i Almuñécars kommun. Byn har bara runt 4200 bofasta invånare, men under sommaren och storhelger är det ungefär det antalet som trängs på varje chiringuito på stranden. Byn ligger i provinsen Granada, som tillhör den autonoma regionen Andalusien, Spaniens till folkmängd största och till ytan näst största region och också en av de fattigaste.
Historia
Det bodde människor i La Herradura redan under bronsåldern för 3500 år sedan och under järnåldern vandrade ibererna in i östra och sydöstra Spanien.
Fenicierna, ett sjöfarande folk från östra Medelhavet runt nuvarande Libanon, anlade redan runt 800 f Kr en handelsstation i nuvarande Almuñécar som man gav namnet Sexi; invånarna där kallas fortfarande sexitanos. Det var fenicierna som förde med sig vinet till Spanien och som också gav landet dess namn; enligt den mest spridda teorin betyder feniciskans i-spn-ya kaninlandet.
Den här delen av Spanien blev så på 200-talet f Kr invaderat av Kartago, en före detta fenicisk koloni vid dagens Tunis. Kartagerna kämpade med romarna om herraväldet över västra Medelhavet och de blev mot slutet av århundradet besegrade av Rom som sedan kom att erövra hela den iberiska halvön.
Almuñécar kom under romartiden att bli känt som den plats där man tillverkade den allra finaste garum, en fisksås som var en eftertraktad ingrediens i det romerska köket och som var baserad på fiskrens som man lät jäsa i solen i stora kar. Karen, som byggdes redan av fenicierna, finns kvar att bese i Almuñécars botaniska trädgård.
När Romarriket föll sönder mot slutet av 400-talet var det våra förfäder från norra Polen och södra Sverige, visigoterna, som tog över nuvarande Spanien och landet blev kristet. Kulturellt och språkligt assimilerades man snabbt med den latintalande befolkningsmajoriteten, men några lånord från gotiskan lever kvar, t ex yelmo (= hjälm) och förmodligen tapa (= täppa); tapas var ursprungligen små matbitar man lade över vinglaset för att det inte skulle komma flugor i vinet.
Visigoternas rike fick ett abrupt slut år 711, då muslimska (moriska) styrkor tog sig över Gibraltar sund och snabbt trängde upp genom hela halvön ända till mitten av Frankrike, där man till slut såg sig besegrad i slaget vid Poitier år 732. Efter det följde mer än 700 år av omväxlande krig och fred mellan kristna och muslimska områden i Spanien.
Kulturellt var perioden för det mesta mycket berikande. Morerna hade en mycket mer avancerad odlingsteknik och de introducerade många frukter och grönsaker som tidigare varit okända i Europa. Dessutom låg man långt före det förmedeltida Europa inom områden som matematik och astronomi. Det finns mer än 1000 arabiska lånord kvar i spanskan och många har därifrån sedan letat sig in i svenskan, t ex alkohol, algebra, saffran, siffra och socker.
La Herradura, då kallat Xat, kom att få ett uppsving under den muslimska tiden och området fick rykte om sig att producera de godaste russinen i hela den muslimska världen. En byggnad som fortfarande står kvar från tiden är det vakttorn som står på udden öster om bukten, Punta de la Mona, och som senare byggdes om till fyrtorn. Även ortnamnet Xat lever kvar som det förspanskade namnet Jate på ”floden” (aldrig sett nå't vatten i den) som mynnar ut i västra änden av bukten.
Mot mitten av 1200-talet hade de kristna lyckats ta tillbaka hela iberiska halvön förutom sydöstra Andalusien, där det muslimska kungariket Granada, där även La Herradura ingick, kom att bestå fram till 1492. Efter den kristna segern var det slut på mångkulturalismen och redan samma år utvisade man alla judar som inte konverterade till kristendomen och under de följande åren drabbade samma öde muslimerna, så år 1526 var La Herradura helt tomt på folk.
Under mer än 200 år låg byarna längs den spanska medelhavskusten sedan i stort sett öde p g a rädslan för konstanta attacker från nordafrikanska pirater i syfte att skaffa slavar att säljas på auktioner i Nordafrika. Kvinnliga slavar hamnade vanligtvis i harem medan männen användes som roddare i galärerna, för andra tyngre arbeten eller för att bytas mot lösensummor.
Trots att La Herradura var obebott, var det under den här perioden som den största katastrofen i byns historia inträffade. Den 18:e oktober 1562 hade en spansk-genuesisk flottstyrka på 28 galärer just lastat ammunition i Málaga och gett sig av mot Oran i nuvarande Algeriet, ett piratfäste som Spanien lyckats inta. Det blåste upp till storm från öster och man rodde skeppen hela natten mot La Herradura där man ankrade i lä tätt intill udden Punta de la Mona.
Klockan 10:30 vände så plötsligt stormens riktning och nu blåste det från söder. Skeppen, som nu var helt oskyddade, började slås sönder mot varandra och mot klipporna och många som hoppat i vattnet drunknade i underströmmarna eller slogs livlösa av all bråte som stormvågorna kastade runt. Endast tre av skeppen klarade sig och man räknar med att mellan 3000 och 5000 män, kvinnor och barn miste livet. Detta är en av de största sjökatastroferna i Spaniens historia och den omnämns t o m i Don Quijote. Det finns ett minnesmärke över händelsen nere vid strandpromenaden.
Byn började så småningom befolkas på nytt efter att bukten blivit säkrare genom att man 1765 förlade en infanteri- och kavalleristyrka dit, och sex år senare stod försvarsfortet El Castillo klart. Fortet skadades delvis av franska styrkor under spanska självständighetskriget (Napoleons armé invaderade Spanien 1808), men har nu restaurerats och är öppet för besökare. Det ligger en bit in från den västra delen av strandpromenaden.
De som flyttade till La Herradura under 1800-talet livnärde sig främst på fiske och sockerrörsodling, men även smuggling var en betydande inkomstkälla; det var ganska lätt att under natten ta sig oupptäckt i småbåtar in i någon av alla de små vikarna längs kusten. Inflyttningen gick i måttlig fart och mot slutet av århundradet bestod byn av runt 70 hushåll.
När ett antal spanska militärer under sommaren 1936 gjorde uppror mot den valda, republikanska regeringen och därmed startade det spanska inbördeskriget, förblev större delen av militären i östra delen av Andalusien lojal mot regeringen, medan den västra delen av regionen snart föll i upprorsmakarnas (nationalisternas) händer.
Nationalisterna var militärt överlägsna, särskilt som man fick militärt stöd av Hitlers Tyskland och Mussolinis Italien, och man ryckte i början av februari 1937 allt närmre Málaga, vilket ledde till att tiotusentals människor försökte fly österut längs nuvarande väg N-340 (den som även går genom La Herradura) för att komma undan den terror man visste skulle följa när nationalisterna väl intagit staden. Flyktingströmmen utsattes då för attacker från flygplan, krigsfartyg och artilleri i en av inbördeskrigets värsta massakrer där 3000-5000 män, kvinnor och barn fick sätta livet till.
Inbördeskriget slutade med nationalisternas seger den 1 april 1939 och general Franco kom att styra landet fram till sin död 1975. Det republikanska motståndet var dock inte helt brutet, och uppe i bergen norr om La Herradura bedrev man gerillakrigföring i ytterligare ett tiotal år. Regimen gjorde dock processen kort med misstänkta motståndsmän och det var vanligt att man lät civilgardet hämta dem på natten, föra iväg dem till någon plats utom hörhåll och skjuta dem för att sedan gräva ner kropparna i en anonym grav. Vid begravningsplatsen nere i backen hittade man t ex häromåret en sådan grav med fem kroppar, och man har runtom i Spanien hittat mer än 4000 massgravar med kvarlevor av runt 100000 människor från tiden under inbördeskriget och den följande Francodiktaturen.
Lokala högtider och fester
5/1: De tre vise männens procession, som drar genom byn på kvällen och som avslutas på torget med att barnen får presenter av de heliga tre kungarna från Österlandet och deras drottningar
19/3: Fest för att fira Josef (San José), byns skyddshelgon
Påsk: Processioner på kvällen på skärtorsdagen och långfredagen och mitt på dagen på påskdagen, där man bär runt religiösa statyer och de syndfulla visar sin ånger genom att klä sig i heltäckande kåpor och huvor
Helgen närmast 3/5: Majkorsens dag, då man tävlar om vem som smyckat sitt kors vackrast
23/6: Johannesafton (Noche de San Juan), då man tänder brasor på stranden och vid midnatt sköljer ögonen vid strandkanten för att få ett lyckosamt år
16/7: Firande av Carmen (Vírgen del Carmen), sjömännens skyddshelgon
21-24/12: Gryningsbön (Rosario de la aurora), då processioner vid 6-tiden på morgonen till sång och musik bär runt bilder av Jungfru Maria flankerade av två fackelbärare